Rivstart för Treälvsskolans nyanlända

Mi Edvinsson | 2016-02-18 | Flerspråkighet, Grundskola, Svenska som andraspråk |

För de äldsta eleverna i förberedelseklassen finns ingen tid att förspilla när det gäller att lära sig lärobokssvenska. De grillas i intensiva pass och de är ivriga att lära. Den sociala inskolningen får komma efter hand.

SVA-läraren Veronica Sköldqvist flyger fram genom korridorerna med raska steg. I flykten hälsar hon på en tolk som inte varit här förut och ger honom instruktioner, hon träffar förberedelseklassens tolkar i persiska och arabiska och stämmer av dagens upplägg, hon tar hand om en SVA-elev och sätter henne i arbete och tar – utan att hämta andan –  emot de fem äldsta eleverna från förberedelseklassen med ett leende.

– Vad är det för dag idag? frågar Veronica och pekar på det som står i högra hörnet på tavlan.

-Fredag!

Det nödvändiga skolspråket

Lektionen startar direkt. Det finns ingen tid att förspilla. De elva eleverna i den nya förberedelseklassen på Treälvsskolan har ett åldersspann från förskoleklass till årskurs 7. Alla tillfällen att träna svenska är visserligen bra, men de äldsta behöver större utmaningar för att komma framåt. Att starta i årskurs 6 eller 7 i främmande land och försöka nå godkända betyg i nian är en oerhört tuff uppgift. Veronica Sköldqvist, skolans enda SVA- lärare, ser vad hon måste göra.

– Jag tar hand om de äldsta ibland och lär dem läromedelsspråk för att de ska klara av att läsa faktatexter. De blir glada när de är med mig och får lite svårare uppgifter. De kan tycka att det går lite långsamt tillsammans med de yngre, säger Veronica.

Intensiva lektioner

Väggarna i Veronicas rum är fulla med skolboksord. På tavlan, bredvid bilden på lejonet,  finns det fler ord och korta meningar.
Däggdjur. Diar. En tand, flera tänder. Lejonet jagar i flock. De repeterar, talar i kör, lägger ihop meningar med röda och gröna lappar, skriver i skrivboken. Foto: Mi EdvinssonVeronica talar svenska hela tiden, men i lagom dos. Hon talar minst lika mycket med kroppen. Hon anstränger sig. Vänder ut och in på sig för att de ska förstå. Det är som ett fysiskt träningspass. Bara ibland åker datorn med översättningsprogrammet fram.

Det är elevernas tredje vecka i den svenska skolan. Barnen  är på hugget, ivriga att lära. Hur skriver man nu den latinska bokstaven ”d”? Efter att ha tränat ett par gånger på tavlan går det bättre.

Sedan blir det drillning i de svåra svenska vokalerna. Eleverna härmar och det blir lite fnissigt. ”U” är ett helt absurt läte!

Åter till lejonet. Med hjälp av  bilder, siffror, ord och yviga gester skapar de en faktasats: Lejonet äter antiloper.

– Vad äter du? säger Veronica och pekar på Achmed.

– Pizza, ler han.

Den sociala inskolningen

Så snabbt som möjligt ska de nyanlända eleverna få ha ämnen som bild och slöjd tillsammans med den svenska klass som de senare ska bli deras hemvist. Två elever som har läst engelska och franska i sitt hemland deltar redan på dessa lektioner tillsammans med de svenska eleverna. Pedagogerna har även pratat om möjligheten att utse faddrar och vikten av att göra saker tillsammans för att odla de sociala kontakterna.

Just nu träffar de nyanlända mest eleverna i åk 4 och 5 eftersom de har klassrummen bredvid varandra och har rast samtidigt.

– De svenska 4-5:orna är jätteintresserade av att leka med de nykomna. Och de äldre nyanlända hänger faktiskt på. Jag är förvånad, men det verkar som om de tycker att det är kul med snön och att få leka. De kanske inte har fått leka så mycket och har en del att ta igen, säger Veronica.

Med tolkens ögon

Den persiska tolken, en ung man som talar mycket bra svenska, ser en annan orsak till att de nyanlända ofta fungerar bra tillsammans med svenska barn som är yngre än de själva.

Foto: Mi Edvinsson

– De svenska barnen har så mycket mer information om hur saker går till vad gäller känslor, kontakt och liknande. En trettonårig nyanländ kille kan fråga mig: ”En tjej skrev ”hej” till mig på Facebook. Vad ska jag göra!?”

Tolken har sett att det generellt verkar lättare för de yngsta nyanlända att komma in i den svenska gemenskapen.

– De svenska barnen tycker att de små nykomlingarna är söta, och de yngre leker ofta många tillsammans. De som går i 6-9 umgås ofta i små grupper där det kan vara svårt att komma in, säger han.

Samtidigt ser han att det finns en stor nyfikenhet bland de svenska barnen och en vilja att kommunicera. Ibland får han frågor om vad till exempel ”hej” heter på persiska. Han tror att det blir bra om de bara får göra saker tillsammans och lära känna varandra.

– Men barnen trivs. Det är stor skillnad på skolan här och i deras hemland, och de kan känna sig lite rädda i början, men sakta lär de sig att det är okej att prata och säga vad man tycker, säger han.

Text och foto: Mi Edvinsson

Läs även artikeln ”Förberedelseklass på stubinen”

 

 

Annonser
Rivstart för Treälvsskolans nyanlända

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s